|
Fjällglim
Torkilstötens ligger i ett botaniskt mycket intressant område. Fjälldalen där samfälligheten ligger har i huvudsak en mager och karg natur. Allra tydligst är detta på andra sidan dalen - på Dunsjöfjällets sluttningar.
I total kontrast till denna karga natur genomkorsas så samfälligheten av stråk där örtfloran närmast exploderar i frodighet och artrikedom.
Midsommarblomster
I skyddade sänkor kan man "vada till midjan" i örtvegetation. Kalkkrävande och delvis sällsynta arter kan hittas. Bitvis är fjällbjörksluttningar och rikmyrar "prickiga" av orkidéer av flera olika arter.
Humleblomster
Förklaringen till dessa rika stråk av örtvegetation finns i berg- grunden som här består av ultrabasiska bergarter som både ger kalkeffekt och tillförsel av viktiga mineralämnen. Den näringsrika bergrunden har malts sönder av inlandsisen och delvis spridits i området. De rika vegetationszonerna är emellertid förvånansvärt exakt lokaliserade till stråken med ultrabasisk berggrund (eller är det möjligen så att man kart- lagt berggrunden med ledning av vegetationens utseende...?).
Fjälltolta
För att finna de botaniskt intressanta stråken kan man titta på Berggrundskarta, utgiven av Sveriges Geologiska Undersökning. För att titta på en frihandsritad kartskiss över de ultrabasiska berggrundsstråken klicka här>>

I de gröna stråken och i områden öster och söder om dessa finns de rikaste lokalerna. Inom Torkilstötens område är själva Torkilstöten och stråket söder om den exempel på en sådan lokal. Området mellan Övre- och Nedre skärvaggen - och inte minst Viksjövålens sydsida - är andra exempel på detta, likaså Kesudalen.
 Stormhatt Stormhatt
 Rosenrot Fjällnejlika
 Björnbrodd Lappljung
 Gullbräcka Stjärnbräcka
 Gullbräcka, röd varietet Klippbräcka
|